It's getting too Lokko

Andres Lokko skriver om Ondskan i SvD idag. Det finns så mycket att säga. Och jag vet fortfarande var jag ska börja någonstans.*

Jag har varit en liten Lokko-discipel så länge jag kan minnas. Ända sen jag för första gången, med darrande fingrar och fuktig blick, öppnade en tidningen POP och läste en av hans mastodontartiklar om Primal Scream eller Daft Punk eller Postcard eller vad det nu var. Jag har försökt göra avbön, lagt in mig på avgiftning, till och med testat hypnos, men så länge den där jävla esten fortsätter att vara så relevant, och bitvis briljant, som han fortfarande är långt efter sitt egentliga bäst före-datum så kan jag inte riktigt skaka av mig min Lokko-hangup. Hans skugga faller över mig vart jag än går.

Det är ju framförallt väldigt genant. Om det är någonting som inte har förändrats sedan 90-talet så är det att det inte är riktigt rumsrent att förbehållslöst gilla Andres Lokko.

Men det intressanta med Andres text om Ondskan är inte att tanken på att Lektor Lokko har läst en text undertecknad "David Hylander" får min inre sextonåriga fanzineskribent att dansa en liten dans. Det är inte heller att det är en väldigt bra text - rent stilistiskt det bästa som den gamle mannen publicerat på rätt länge.

Det intressanta är att den faktiskt fick mig att titta på Ondskan #1 med kritisk blick där det tidigare bara fanns entusiasm inför att någon gör något lite kul och att jag får vara inblandad på ett hörn. Jag tycker fortfarande att Ondskan är ett fantastiskt initiativ, jag gillar de inblandade skarpt och jag står fortfarande med stolthet för mina bidrag till tidningen. Men visst handlar den till mångt och mycket om samma gamla Benno-mök som tråkat ut mig sedan decennieskiftet, visst skjuter Antons manifestistiska ledartext ganska högt över ribban och visst blir man glad över hur behjärtansvärd och sympatisk tidningen är snarare än imponerad över hur den stakar ut nya vägar framåt.

Och när Per Johansson från Kissing Mirrors - som intervjuas i Ondskan #1 - skriver så här i kommentarerna till Lokkos text på svd.se så är det inte utan att jag på allvar börjar oroa mig för att jag har hamnat på fel sida av stängslet:
"Dock skulle jag vilja påstå att det inte alls är särskilt 'tweeindie-korrekt' att gilla första Iron Maiden och Meat Loaf, men tro inte för den delen att jag inte gör mitt bästa för att ändra på detta. Dock möts jag av tämligen skeptiska blickar varje gång jag försöker spela metal för mina mer pop-puritanska vänner, så jag tror dock inte att det är något som kommer ske inom den närmaste tiden."

* Den som spårar den här referensen ska få en glass som belöning.